Dränering av husgrunder

 

Vid husbygge är dräneringen ett av de viktigaste arbetena innan husgrunden kommer på plats. Detta arbete skapar ett av de allra bästa förutsättningarna för att undvika fuktproblem genom att både dränera under och kring huset.

Man skapar ogärna öppna diken idag, dels för att det innebär betydande olägenheter, men i vissa fall är det inte ens tillåtet då de enligt miljöbalken (7 kap. 11 §) är biotopskyddade. Alternativet är då att skapa täckdiken, artificiellt övertäckta diken som inte syns ovan mark. Detta görs väldigt noggrant med laserstyrda maskiner som en kedjegrävare.

Många hus står ju tekniskt sett inte på marken utan är placerade i en grop i marken istället. Om jorden kring huset nu består av täta jordarter, och här räknar man även berg, kanske inte vattnet rinner vidare när det hamnar i gropen. Det är främst hus som byggs i denna typ av jord där det fodras gedigen dränering för att huset inte ska löpa risk för fuktskador i framtiden. Men om jorden består huvudsakligen av sand eller grus är den väldigt genomsläpplig och det är inte fallet att man behöver dra dräneringsledningar runt huset. Den tredje kategorin är normalmorän och silt, och räknas som måttligt genomsläppliga. I dessa fall måste huset ha fungerande dränering för att minimera risken för fuktskador.

Dessa tre typer av jord kan dock vara blandade med varandra. För säkerhetens skull är det då rekommenderat att man utgår från förutsättningarna den tyngsta jordtypen som förekommer i marken. Men alla förutsätter dock att huset faktiskt står ovanför grundvattenytan. Om den står i eller under denna behövs helt andra åtgärder och expertis för att säkra huset från fukt.

Tyvärr är fallet att även om markarbetet har blivit helt korrekt utfört kan man behöva dränera huset igen i framtiden. Detta kan bero på själv markförhållandet eller förändringar i omgivningen. Fallet kan också vara att marklutningen har förändrats på grund av sättningar eller tjälskjutningar.